Replits nivå 3-skanning testar din publicerade app utifrån – men ser inte allt

Vad uppdateringen från 21 augusti lägger till

Posten i Replits uppdateringsflöde är kort. Den säger att du kan köra en nivå 3-säkerhetsskanning som kombinerar tre kontroller: fria beroende- och paketkontroller, Agents statiska analys av din källkod, och ett externt black-box-test av live-förhandsvisningen. Och den preciserar vad som är nytt i just nivån: nivå 3 lägger Agents statiska analys och ett externt test av live-förhandsvisningen till beroende- och paketkontrollerna.

Skanningen startas i projektets Tools-panel: välj Security Center, sedan Run scan, och därefter Level 3 (AI pentest). Enligt funktionsdokumentationen körs de två tunga delarna – genomgången av källkoden och testet utifrån – parallellt efter start, och fynden från båda samlas i säkerhetspanelen.

En detalj som är värd att veta innan du trycker igång, särskilt om appen redan används av någon: Replit skriver att varje skanning körs mot en fullständig kopia av appen i en privat sandlåda, så att inget testet gör kan ta sig ut eller nå dina användare. Det gör själva körningen ofarlig. Det gör den däremot inte till ett besked om produktionsversionen – en kopia är en kopia, och den ändrar sig i samma stund som du publicerar om appen.

Tre nivåer – och var definitionerna faktiskt står

Här finns en sak att hålla reda på för den som vill kontrollera uppgifterna själv: changelogposten definierar bara nivå 3. Nivå 1 och nivå 2 beskrivs inte där. Definitionerna av alla tre står i stället i Replits egen bloggpost om black-box-tester, och det är därifrån beskrivningarna nedan kommer.

Det är frestande att läsa nivåerna som en trappa där den översta innehåller de andra och därför gör dem överflödiga. Replits dokumentation säger något annat om de fria beroendekontrollerna: de kompletterar snarare än ersätter en fullständig Agent-skanning eller en nivå 3-skanning. Nivå 1 är alltså inte en mindre nivå 3, och nivå 3 är inte nivå 1 med extra tillbehör. De tittar på olika saker.

Om vad Agents del letar efter säger dokumentationen bland annat SQL-injektion, cross-site scripting och cross-site request forgery, integritetsproblem som känsliga uppgifter på väg till loggar eller tredjeparts-API:er, samt arkitektoniska sårbarheter – granskat genom kartläggning av rutter, hotmodellering och statisk analys. Det är exempel, inte en fullständig lista; källan anger inget antal. Körtiden anges för just den delen: normalt några minuter, och upp till 15 minuter för större kodbaser. Någon samlad körtid för hela nivå 3 anger dokumentationen inte.

Vad ett test som bara får din länk kan svara på

Black-box-delen är den som gör nivå 3 till något annat än en kodgranskning. Bloggen beskriver logiken rakt: en angripare ser inte din kod, utan öppnar appen och börjar peta. Därför får skanningen ett enda indata – appens länk – och arbetar genom en webbläsare utan tillgång till appens källmaterial. Funktionsdokumentationen säger samma sak i tekniska ordalag: bedömningen granskar externt observerbart beteende utan att använda källkoden, och testar live-förhandsvisningen genom nätverksanrop och interaktioner i webbläsaren.

Det perspektivet är värdefullt just för att det är begränsat. Ett test som ser din app som en besökare ser den kan reagera på vad appen faktiskt gör när någon petar på den, inte på vad koden var tänkt att göra. Men samma begränsning gäller åt andra hållet, och det är den som är lätt att glömma när ett utfall kommer tillbaka utan kritiska fynd.

Sajtens säkerhetsguide bygger på fyra kontrollfrågor du ställer själv innan du delar länken. Två av dem är formulerade som platsfrågor: var ligger den hemliga strängen, och på vilken sida fattas beslutet om vem som får se vad. Ett test som inte läser koden kan inte peka ut var i projektet en nyckel är definierad, och det kan inte visa dig raden där ett behörighetsbeslut fattas. Det är inte ett fel i testet – det är definitionen av vad ett black-box-test är. Men det betyder att guidens frågor inte blir besvarade av att en skanning körs, och att de fortfarande ska ställas som ett eget moment. Länken finns här ovan; poängen är att du gör bägge sakerna, inte att du väljer.

Replit säger det för övrigt själva, och det är den mening ur hela dokumentationen som är värd att skriva upp: en skanning är inte en fullständig säkerhetsgranskning – använd den tillsammans med kodgranskning, tester, beroendegranskning och kontroller av appen i drift. Det står på funktionssidan för Agents säkerhetsskanning. Det är leverantörens egen avgränsning av sitt eget verktyg, och den är strängare än vad de flesta läser in i ett grönt utfall.

Två närliggande saker faller också utanför det här. Överbelastning och missbruk av en öppen slutpunkt är en egen fråga med egna åtgärder, och den behandlas i Skydda din AI-app mot överbelastning. Och checklistan för själva publiceringsögonblicket ligger i Publicera appen, som är den guide säkerhetsguiden fördjupar.

Så läser du utfallet – och inställningen som lurar

Fynden graderas i fyra nivåer, och Security Center-dokumentationen ger en innebörd för var och en. Critical är omedelbara risker som bör åtgärdas före publicering. High är allvarliga problem som kan utnyttjas under vissa förutsättningar. Medium är möjliga risker som är mindre sannolika att kunna utnyttjas. Low / Informational är mindre problem och rekommendationer om god praxis. Fler grader än så finns inte i listan.

Dokumentationen beskriver åtgärdsflödet så här: granska varje fynd innan du accepterar, reviderar eller avfärdar det; skicka accepterade problem till Agent för åtgärd; kör om den berörda skanningen när fixarna är inlagda; och publicera om appen så att produktionsversionen innehåller fixen. Det sista steget är inte en formalitet – utan det ligger fixen bara i arbetskopian.

Vad källorna säger om plan – och vad de inte säger

Här är det lätt att gissa fel, så det här är vad som faktiskt står. Beroendeskanningarna beskrivs som gratis: dokumentationen säger att de automatiska beroendeskanningarna kontrollerar projektets paket mot offentliga sårbarhetsregister, att de är gratis och att de körs automatiskt. Bloggen anger på samma sätt att nivå 1 är gratis. Om hur ofta de automatiska kontrollerna körs står ingenting, så räkna inte med ett intervall.

Om Agents del finns ett uttryckligt planvillkor på två ställen: Agents säkerhetsskanningar anges vara tillgängliga för betalande Replit-byggare. Eftersom nivå 3 enligt changeloggen innehåller Agents statiska analys är det den uppgiften du har att gå på.

Vad källorna däremot inte säger: de anger inget pris för nivå 2 eller nivå 3, ingen kreditkostnad, och ingen namngiven plan. Den uppgiften finns inte i changelogposten, inte på funktionssidorna och inte i bloggen. Läs den därför på din egen plan- och faktureringssida i Replit, på samma sätt som tilldelningen i Free Mode – den andra ändringen ur samma uppdateringspost den 21 augusti 2026 – bara går att läsa av på ditt eget konto.

Den här texten anger med avsikt inget pris, ingen kreditkostnad och ingen namngiven plan för nivå 2 eller nivå 3: ingen av de kontrollerade källorna uppger något sådant. Den anger inte heller hur stor andel av problemen en skanning hittar, eftersom Replits egen dokumentation avgränsar verktyget till att inte vara en fullständig säkerhetsgranskning. Läs plan- och kostnadsuppgifterna på ditt eget konto, och kontrollera changeloggen på nytt den dag nivåvalet ska styra en publicering.